.

 

Idag gjorde jag något som i synnerhet är väldigt ovanligt när det gäller mig. Jag steg upp på morgonen och var fast besluten om att baka scones till frukost. Jag är ju lixom inte ens en frukostmänniska. Och till min stora förtjusning hade jag allt som behövdes hemma, förutom bakplåtspapper! 

 

Men på senaste har "Robin Hood" i mig vaknat till liv igen.. Så jag krängde på mig en fleecetröja, drog på mig ett par leggins för att strax där efter, stövla över gården med mina rosa gummistövlar, hem till mamma och pappa för att "Robin-Hooda" det enda som saknades för mitt scones-bakande!

 

Väl hemma hos mamma och pappa satt min mor i telefon. Hon förde en högljudd diskussion med någon som jag antar arbetar på tandläkarmottagning. I en av andningspauserna passade jag på att försiktigt fråga efter lite bakplåtspapper... Jag fick inget svar på min fråga, utan fick bara ett "Ssscchhhh!!!" och en hysterisk och ytterst ovänlig blick... Så då letade jag rätt på det själv. jag menar, det är ju inte första gången jag "Robin-Hoodar" i mammas kök. Jag vet hur hon tänker och hur hon organiserar, så till min stora lycka hittade jag bakplåtspappret på första försöket!

 

Väl hemma igen så var det bara att röra ihop smeten, och ungefär när den var ihopkletat kom Joseph in genom dörren. Jag hade skickat ner honom till ICA för att handla nyponsoppa, mjölk, musli och yoghurt. Han sneglade över min axel och sa "jag visste faktiskt inte att du kunde baka".. "Inte?" Svarade jag lite sådär förvånat. "det är inte så svårt som man kan tro.."  sa jag självsäkert medan han gick ut i vardagsrummet och slog på tv:n. 

 

Egentligen kan jag verkligen inte baka, har aldrig gjort det förut.. Men det tyckte jag inte att han behövde veta. Eftersom han antagligen blev imponerad över mina skills och ansåg att jag faktiskt kunde baka, lät jag helt enkelt bli att berätta det.

 

Jag är proppmätt, och Joseph också. Hoppas han inte åt bara för att vara snäll. Han är ju Engelsman och väldigt väluppfostrad, ibland lite för väluppfostrad för sitt eget bästa. Så det finns risk för att han tvingade i sin sconesen bara för att vara artig. Men jag tyckte ändå att dom smakade riktigt bra. Så jag väljer helt enkelt att tro att dom var helt felfria. Daniel kommenterade även bilden på facebook och tyckte att dom blev riktigt snygga!

 

Tur att det inte är någon som vet att jag fick IG i hemkunskap i högstadiet. 

Då hade jag nog inte fått kommentarer om att mina Scones är snygga,

och jag hade nog definitivt inte fått någon  att smaka på dem...

 

Som det gamla ordspråket lyder...