.

 

Syrran och hennes danske karlslok var på besök. Pappa gjorde

sina fantastiskt goda Irish Coffey´s <3

 

 

Yääää..... ARVINGARNA! 

 

 

 

Björta ringde och väckte mig i morse, han sa att det var dags att stiga upp och att han var påväg hit. Vi skulle dricka kaffe och snacka skit. Lydig som jag är hasade jag mig upp, drog på mig lite kläder och satte på kaffet!

 

Lagom till att kaffet var färdigt, klev Björn in genom dörren. Vi har haft en super trevlig dag. Egentligen har vi inte gjort ett endaste smack. Bara suttit i köket och druckigt kaffe och legat och latat oss i soffan. Det är skönt med sånna vänner. När man inte behöver göra något alls för att ha trevligt. Vi har bara degat här hemma hos mig exakt hela dagen.

 

Nu har "vi" med andra ord jag, bestämt att vi ska promenera ute på bogesund en gång i veckan fram tills att jag flyttar till Sälen. Vi får se hur det går med det ;)! Jag kommer verkligen sakna mina guldkorn till vänner när jag flyttar, men om dom inte pallrar sig upp till mig och hälsar på så ses vi ju till sommaren igen! 

 

 

 

Sen stack hon!

 

Och jag ska aldrig mer dammsuga med olåst dörr!

 

Idag gjorde jag något som i synnerhet är väldigt ovanligt när det gäller mig. Jag steg upp på morgonen och var fast besluten om att baka scones till frukost. Jag är ju lixom inte ens en frukostmänniska. Och till min stora förtjusning hade jag allt som behövdes hemma, förutom bakplåtspapper! 

 

Men på senaste har "Robin Hood" i mig vaknat till liv igen.. Så jag krängde på mig en fleecetröja, drog på mig ett par leggins för att strax där efter, stövla över gården med mina rosa gummistövlar, hem till mamma och pappa för att "Robin-Hooda" det enda som saknades för mitt scones-bakande!

 

Väl hemma hos mamma och pappa satt min mor i telefon. Hon förde en högljudd diskussion med någon som jag antar arbetar på tandläkarmottagning. I en av andningspauserna passade jag på att försiktigt fråga efter lite bakplåtspapper... Jag fick inget svar på min fråga, utan fick bara ett "Ssscchhhh!!!" och en hysterisk och ytterst ovänlig blick... Så då letade jag rätt på det själv. jag menar, det är ju inte första gången jag "Robin-Hoodar" i mammas kök. Jag vet hur hon tänker och hur hon organiserar, så till min stora lycka hittade jag bakplåtspappret på första försöket!

 

Väl hemma igen så var det bara att röra ihop smeten, och ungefär när den var ihopkletat kom Joseph in genom dörren. Jag hade skickat ner honom till ICA för att handla nyponsoppa, mjölk, musli och yoghurt. Han sneglade över min axel och sa "jag visste faktiskt inte att du kunde baka".. "Inte?" Svarade jag lite sådär förvånat. "det är inte så svårt som man kan tro.."  sa jag självsäkert medan han gick ut i vardagsrummet och slog på tv:n. 

 

Egentligen kan jag verkligen inte baka, har aldrig gjort det förut.. Men det tyckte jag inte att han behövde veta. Eftersom han antagligen blev imponerad över mina skills och ansåg att jag faktiskt kunde baka, lät jag helt enkelt bli att berätta det.

 

Jag är proppmätt, och Joseph också. Hoppas han inte åt bara för att vara snäll. Han är ju Engelsman och väldigt väluppfostrad, ibland lite för väluppfostrad för sitt eget bästa. Så det finns risk för att han tvingade i sin sconesen bara för att vara artig. Men jag tyckte ändå att dom smakade riktigt bra. Så jag väljer helt enkelt att tro att dom var helt felfria. Daniel kommenterade även bilden på facebook och tyckte att dom blev riktigt snygga!

 

Tur att det inte är någon som vet att jag fick IG i hemkunskap i högstadiet. 

Då hade jag nog inte fått kommentarer om att mina Scones är snygga,

och jag hade nog definitivt inte fått någon  att smaka på dem...

 

Som det gamla ordspråket lyder...

 

 

Awsome middag på T.G.I Fridays med Joseph i Söndags.. :)

 

 

 

 

I Måndags fick jag samtalet jag gått och väntat på, i något som kändes som en hel evighet! 

Jag hade verkligen gått och gruvat mig.. Nu i efterhand har jag förstått hur jäkla nervös jag har varit. När jag på tisdagen somnade som en stock på soffan och sov långt in på dagen, dagen efter. 

 

Jag var på jobbet när jag fick mitt efterlängtade samtal från Skistar. När jag svarade försökte jag förbereda mig på det allra värsta, att jag med andra ord inte skulle bli erbjuden jobbet. Men Frida som ringde mig hade goda nyheter, och hon sa att dom gärna ville arbeta tillsamans med min i vinter!

 

Jag har nog aldirg blivit så glad tror jag! Jag kan knappt fatta det, i vinter ska JAG upp till Tandådalen och jobba som Liftvärd! Den 17 December börjar jag, så förhoppningsvis åker jag upp ett tag innan så jag hinner "bo-in mig" lite och lära mig att hitta runt osv i området. Vore ju lite jobbigt om man inte ens vet vart man ska någonstans första jobb-dagen..

 

Den här vintern kommer verkligen bli den bästa någonsin!

Jag är så galet taggad inför vintern nu, kan knappt tro att det är sant! Hade faktiskt aldrig trott att jag skulle få för mig att säsonga, men nu känns det som om det är det bästa som hänt. Lämna Vaxholm som är sjukt trist och tråkigt, helt dött faktikst på vintern! Inte för att det någonsin är något drag här direkt.. Men på sommaren är det iaf folk här. Men Sälen, ja det ska bli så grymt kul att åka iväg och träffa massor med nytt folk från hela sverige! Har ju redan träffat och lärt känna flera stycken som ska dit, när vi var på rekryteringshelgen. Ska bli helt sjukt nice att få träffa dom alla igen!

 

Inga ord kan typ beskriva hur skönt det är att få slippa den här hålan som man bott i nästan hela livet. Här vet man ju vad som finns under i princip varenda sten på hela ön.. Att få se någonting annat! Längtar så efter alla nya spännande äventyr som jag kommer vara med om i Sälen! Och ska bli kul att se vad som finns under stenarna där.. 

 

SÄLENBABY - Here i come!

 

Kan knappt vänta, vill ha vinter nuuu... 

Måste få tiden att gå fort, fort, fort tills dess!

 

 

 

Kvalitetstid med min Puck på berget ♥