.

Igår satt jag och beklagade mig över att jag inte fått i ordning mitt blivande sovrum än. Förklarade att jag lixom inte riktigt får ändan ur vagnen och kommer till skott med att fixa till det. Jag fick då ett vänligt erbjudande om hjälp, som jag inte var sen att tacka -JA till! Så nu är sovrummet "work in progress".

Med andra ord råder det ett fullständigt kaos i det blivande sovrummet just nu.
Idag har det nämligen skett en massaker av det fruktansvärda tapetbården.

Det var mycket svårare att riva ner den jävla taperbården än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig! Vi slet i timmar med att riva ner den, och det är fortfarande inte färdigt ännu! Vi pustade och suckade.. Vi fick kramp och sendrag.. Och det kändes stundtals som om att hela meningen med livet rann ur en. Tapetbården drev oss med andra ord till vansinne! Vi höll på att bli tokiga där inne.. Och jag tror att denna vänliga människa ångrade sig en hel del gånger över att ha erbjudit sin hjälp en ledig fredag eftermiddag.

Jag är dock sjukt glad och tacksam över hjälpen, och även över sparken i ändan. Får fortsätta massakern i morgon... Hoppas jag hinner få klart det så det bara är att sätta igång och måla sen! By the way, meningen med livet har åter infunnit sig. Men nu ska jag nog lägga mig i sängen och smida ondsinta planer.. Planer om hur jag på bästa sätt ska slakta den nedrans tapetbården!

Jag har förklarat krig..