.

Det plingade på dörren, det var as tidigt på morgonen. Maja stog utanför min dörr och väntade.
Jag släpade mig naken fram till dörren för att låsa upp. För att sedan släpa mig in i badrummet för att borsta tänderna, och för att leta efter något att skyla min kropp med.

Jag och Maja hade smidit en plan dagen innan. Vi skulle baka en tårta.

Vi skulle baka en tårta för idag är det är nämligen inte vilken dag som helst. Nä för idag är det Fidelis födelsedag, hon fyller 20 år. Och vi hade kommit på den briljanta idén att vi skulle överraska henne med tårta på sängen och en vacker födelsedagssång.

Maja hade enbart sovit två timmar på hela natten, och jag hade lyckats sova hela fyra.
Men en tårta skulle vi baka, och en sång skulle vi sjunga!

Fideli är ju nämligen inte vilken människa som helst.
Nä, för Fideli är min bästa vän i hela jävla vida världen, världen!
Såklart hon ska få vakna till en vacker tårta bakad av oss,
och en vacker födelsedagssång, sjungen av oss!

När vi var helt lagom dödströtta, och tårtan var helt perfekt bestämde vi oss för att springa över gården hem till Fideli. Medans vi gick, passade vi också på att värma upp våra trötta röster, så att vi skulle kunna sjunga så vackert som möjligt när hon öppnade dörren.

Väl framme är vi fulla av förväntning, och Maja står med tårtan och en kanna saft på brickan, jag har uppdraget att plinga på dörren. Jag plingar en gång, inte ett ljud innifrån lägenheten. Vi väntar en stund... Jag plingar igen! ..Ingen kommer och öppnar. Jag hettsplingar som en dåre... Ingen kommer och öppnar!
Besvikelsen var total!

Jag ringer 3-4 gånger till hennes mobiltelefon, hon svarar inte.
Vi bestämmer oss för att gå hem igen.

Väl hemma hos mig langar vi in tårtjäveln i frysfan, för att sedan slänga oss på soffan.
Där ligger vi.. Maja och jag, dödströtta och lyssnar på regnet i timmar..

Plötsligt ringer det på min telefon och det är Fideli!
Hon berättar att hon blev tvungen att åka till Täby Centrum för att shoppa.
Och hon berättar att hon ska åka hem till sina föräldrar en sväng och öppna paket.
jag håller på att förgås av vånda, för jordgubbarna på tårtan blev ju frysta under den tiden!

En timme senare bestämmer jag mig för att ringa henne, för Maja börjar nämligen få bråttom till jobbet...
Samtalet blev kort.. Fidde tröck på grön lur och väste surt..

"Natta, jag dammsuger! ..Och kom inte hit med någon jävla maräng!"

för att sedan slänga på luren i örat på mig..

Förundrad och smått förvirrad tänkte jag "Ahaaa..! hon är hemma!"
Jag och Maja bestämde oss för att än en gång för att springa över gården och överraska henne med tårtan.
Trotts att hon bestämt hade sagt att vi inte fick komma dit, "för hon dammsög".

Vi plingade än en gång på dörren, men nu hörde jag henne väsa i telefonen igen, fast denna gången till någon annan.. "morsan för fan, jag ska dammsuga!" samtidigt som hon febrilt kämpade för att få upp låset.

Jag vet inte alls vad hon hade förväntat sig att jag skulle ta mig till när hon öppnade dörren. För där stog hon i värsta skyddspossitionen med armarna fäktandes i luften och ögonen hårt ihopknipna.... Jag och Maja bara stog och stirrade på henne.. Det blev ingen sång så istället sa jag,

"Grattis på födelsedagen din jävel jävel! Här har du en tårta!"

Fidde slutade fäkta med armarna, och öppnade förvånat ögonen.
Sen utbrast hon,

"Nä men åhh! En tårta! Jag som trodde du skulle komma hit och kasta maränger på mig"



....... Öh, va?
Vem fan kastar maränger?