.

Det började för lite mer än 9 år sedan. Vi hade åkt bil i över en timme för att hämta hem henne, och vi var nästan framme.  När vi åkte över första guppet och var ca 50 meter hemmifrån. Så kom den, spyan.. Men jag var ändå väldigt imponerad. Tyckte att det var riktigt bra jobbat ändå.

Jag förstod redan första gången jag såg henne, att hon inte rikigt var som alla andra. Och att hon skulle komma att betyda mycket för mig fanns det inga tvivel om. Trotts att hon vid vårat första möte var spritt språngande naken och lite blyg, förälskade jag mig i henne vid första ögonkastet. Det var inget snack om saken, henne skulle jag ha! Och det var en vecka senare som hon för första gången kräktes i min pappas bil.

Denna lilla nakna varelse var allt annat än vad jag var van vid. Hon var pytteliten, hon frös all-the-time(!) och struntade blankt i vad man sa åt henne (fast på ett fint sätt). Tiden gick och vi blev praktiskt taget oskiljaktiga.

Varje kväll låg vi i min säng och berättade spökhistorier för varandra. Det slutade allt som oftast med att jag hade hennes huvud på min axel och att hon snarkande rakt in i mitt öra, och jag somnade med nästan jämt med ena ögat öppet... Bara för att vara på den säkra sidan, lixom.

Om dagarna gjorde vi allt möjligt. Ibland hade vi frisörsalong, men jag tyckte inte om när hon höll på med mitt hår.. Hon bara tuggade på det, och det kändes inte alls bra. Så för det mesta var det jag som klippte, badade och kammade henne. Vi brukade även åka till stallet ihop. Dock så fick jag släpa henne dit under vilda protester. Hon tyckte inte alls om att vara i stallet, men att rida ut tillsamans passade henne bättre. Iaf om hon fick låna min jacka.

Min kära vän tycker verkligen inte om att frysa. Och är det dålig väder bara vägrar hon att sätta sina små fötter utanför dörren. Då ligger hon bara nerbäddad i soffan framför tv:n och vägrar att flytta på sig. Men skiner solen är hon den första som slänger sig i första bästa solstol! Och kläder... shit.. Finns det någon som är mer kräsen när det gäller kläder? Det måste sitta perfekt, måste vara comfortabeltx3000, för annars kan hon ju inte röra sig en millimeter ens. Kräsen med maten är hon också, hon äter minsann inte vilken skitmat som helst. Fint ska det vá!

Hon var allt annat än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig detta. En hund som vägrar gå ut, som gömmer sig under täcket på morgonen då hon ska gå ut, och som förörvigt alltid annars sover med huvudet på kudden. Som fnyser åt hundmat.. Och som avskyr andra hundar. Om jag ska vara ärlig så.. Hon avskyr alla som hon inte känner. Och hon skulle aldrig någonsin trampa i en vattenpöl. Och är det minsta lilla dagg kvar i gräset vägrar hon att gå i det. Då håller hon sig på trottoaren.

Men trotts alla hennes små egenheter, och speciella beteenden, konstiga mat och sov-vanor. Så älskar jag den lilla odågan. Det finns något charmigt i att få offra huvudkudden, och att bli utknuffad ur sängen om nätterna. Men det är däremot inte lika charmigt att göra rent bilen efter att hon kräkts.

Vi är faktikst ganska lika hon och jag. Kräsna med maten, kinkig med kläder, extremt morgontrötta, låg smärtgräns, små och taniga, åksjuka om vi sitter i baksätet.. och mycket mera! Men det är kanske just på grund utav allt detta som vi fungerar så fint ihop Fiffi och jag? Vi förstår varandra, och vi tycker likadant. Vi är en spegelbild av varandra.

Men det är väl som dom säger, sådan matte sådan hund?




                                                                  Prinsessan på ärten..


                                           Såhär kan det gå ibland om man är lite överexalterad.


                              "Godmorgon, Nej jag ligger kvar en stund till, gå ut du om du behöver.."


                                                             Sådan matte sådan hund.. ♥


                                             "Jag gör vad som helst, bara du inte slänger mig i vattnet!"