.

 

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Och söndagkvällen blev en lördagkväll istället!

Maja undrade om jag ville följa med ner till 10:an och kolla finalen mellan Italien och Spanien.

Och eftersom mina planer blev inställda så tackade jag genast ja!

 

Allt började till och med konstigt! När jag gick ner till statoil och skulle korsa vägen fick jag äntligen syn på Maja och alla andra och börjar tokveva med ena armen för att dom skulle se mig. Samtidigt så åker en gigantisk monstertruck förbi, och passagerarna på detta förskräckliga fordon tror då givetvis att jag vinkar till dem efter att dem visslat på mig. Men så var det inte.. Men iaf, monstertrucken vände och körde tillbaka till mig, eftersom dom trodde dom fått napp. Och det slutade med att jag fick ragga upp en tändare åt Daniel, vi fick till och med behålla tändaren.

 

Väl nere på 10:an hejjade alla förutom jag och Joe på Spanien. Så jag och Joe satt hela matchen igenom och suckade och pustade. Slet vårat hår, gjorde vi ju givetvis också! Eftersom att matchen slutade 4-0 till Spanien...

 

När matchen var slut och alla Spanien-fans firade för fullt, kände vi att vi som faktiskt höll på Italien inte riktigt kom in i gemenskapen. Så vi smet helt enkelt därifrån. Vi "Robin-Hoodade" med oss en filt och två överfulla öl-sejdlar. Men kvällen var då inte slut där vill jag lova!

 

Vi tog en lång prommenad runt hela stan för att prata om livshistorier, gamla cyklar och leta rätt på en nyckel, och på vägen träffade vi ett par emd sina illrar. Så vi stannade och klappade tre stycken tam-illrar, och konverserade med två främlingar. Det var nära ögat att vi blev medlem i Svenska Illervänners Riksförbund. Är man allergisk mot katt och hund så kan man kanske tåla en iller tydligen? Och har man aldrig haft en iller förut ska man inte börja med en valp!

 

När vi klappat färdigt så tog vi en sväng förbi gamla scoutkåren och gick lite offpist längst vattnet. Sen blev vi anklagade för att ha stulit vin, och härjat sönder. Trotts att vi var knäpptysta och bara hade varsin tom öl-sejdel i handen. Vi hittade nyckeln och av hänsyn till andra levande ting, så utbrast vi inte ens i ett jubel.

 

Feststämningen tog slut ungefär i samband med ölen och anklagelserna om vinet. Och vi kom väl på någonstans mitt i alltihopa att det är en dag i morgon också. Och här sitter jag idag och undrar om jag drömde alltihop eller om det faktiskt hände? Det låter ju bara helt osannoliktt! Men för en gångs skull ljuger jag lixom inte ens....?