.

I morse tyckte jag att det kändes oerhört ensamt i lyan. Fiffi hade sovit över hemma hos mamma och pappa, så jag bestämde mig för att släpa mig över gården för att få lite sällskap av min kära familj, och för att kunna lapa sol ute på deras altanen. Om solen nu skulle få för sig att titta fram...

 

Jag sliter upp dörren, och vrålar som alltid..

 

- Hallå kära föräldrar, nu är jag här igen!

 

Jag står där i dörröppningen med utslagna armar, och väntar på att dom kära föräldrarna ska komma och ge mig en stor kram. Inget svar, och inga kramar får jag till hälsning.

 

- Hallå..? Är ni inte glada att se mig idag igen? Utbrister jag förundrat..

 

Medan jag sparkar av mig skorna och stänger dörren, hör jag hur min mor vankar runt ute i köket.

 

"Mamma! ..Jag hör hur du vankar i köket, jag vet att ni är hemma!" väser jag argt medans jag stegar genom hallen. " Jodå... Vi är glada att se dig.." svarar hon mig en aning oengagerat, medans hon letar efter något i ett av köksskåpen.

 

Min pappa, han sitter framför en av deras laptops med hörlurar på huvudet och märkte inte ens att jag var där. Så jag kastar mig ned på en stol brevid pappa, och lyfter på ena hörluren och säger..

 

- Pappa, är du inte glad att se mig???

 

Min käre far muttrar något som är helt omöjligt att förstå, och sedan säger han "jo, jo.." samtidigt som han sliter tillbaka sin hörlur ur min hand, och pluggar in den i örat igen. Att hans blick inte har vikit från datorskärmen en enda gång, bör kanske tilläggas? Stämingen mellan mig och pappa är väl sådär, nu efter att jag sa att hans nya bil ser ut som en riktig "bögbil".. Så antagligen satt han och lyssnade på countrymusik och kollade efter nya bilar på blocket.. 

 

I brist på annat så frågade jag mamma vad det skulle bli för lunch. "inget alls" svarade hon mig. "Vi ska strax åka iväg till ikea, och sen ska vi åka och hälsa på mormor som bor hemma hos Pia och Jörgen medans dom är bortresta..". Jag utbrister i vild förtvivlan, någonting om att dom minsann alltid ska åka till ikea när jag inte kan åka med! Och ger min mamma order om att handla något fint åt mig på Ikea! ..Då helt plötsligt hör jag pappas röst som säger, "Haha, handla något fint åt dig? Det tror du?".. Jag ignorerar pappas fåniga kommentar, och vänter mig mot mamma igen. 

 

- Jag skulle behöva en hörnhylla som är 20 x 20 till min hall!

 

- Typ en sån där?

 

säger hon och pekar snett bakom mig.

Jag vänder mig om och tittar..

 

- Den blir ju helt alldeles perfekt!

 

Mamma ger mig en orolig blick, och tittar förtvivlat åt pappas håll

som då  än en gång kastar sig in i konversationen..

 

- Du skruvar inte ner den medans vi är borta!!!

 

- Nehepp, säger jag och suckar sorgset.. Men du pappa, flytta på dig,

jag måste visa mamma ett par lampor som jag vill ha!

 

Jag tränger ut pappa från stolen, och klickar mig in på ikeas hemsida. En liten stund senare har jag fått fram en bild på lamporna jag valt ut. Och vad tror ni då att min mamma säger? Jo, till min stora förtjusning säger hon att dom har två stycken sånna ute i vardagsrummet! ..Men till min stora besvikelse fick jag inte ta dom heller..

 

Helt plötsligt fick dom väldigt bråttom iväg, och när dom är påväg ut genom dörren ropar jag..

 

- Ni vet att jag behöver garderober va?!

 

- Du ger fan i att montera ner våra medans vi är borta! Utbrister pappa i falsett,

samtidigt som han ger mig en sträng blick med vilt uppspärrade ögon, och smäller igen dörren, hårt.

 

När jag ett par timmar senare ligger ute på altanen och solar ringer det på telefonen. Det var Mamma, hon undrade om det var något mer jag behövde än lamporna? Några hyllor hittade hon inte, men dom skulle åka till jysk och kolla om det fanns några där. Jag svarade henne att jag ville ha en glaskupa och ett fint blockkljus. Det trodde mamma att hon skulle kunna hitta. Och hon skulle kolla med pappa, om han kunde hjälpa mig att hämta den där garderoben jag kikat på.

 

 

 

Glaskupan med blockljuset, gjorde sig alldeles utmärkt på min fina vita byrå..

 

 

En av dom två likadana lamporna :) Såå fint det blev!