.

Ibland är min längtar efter en häst starkare än annars.. Och just ikväll längtar jag helt sjukt mycket! Jag längtar efter en bästa vän, någon att älska av hela mitt hjärta. Någon att luffsa runt i dom stora skogarna och upptäcka nya stigar tillsamans med. En trygg häst att rida barbacka på ut i skogen en vinterdag när solenlyser och snön gnistrar och det knarrar under hovarna medans vi skrittar längst vägen.

En bästa kompis att träna dressyr med, och utväcklas fysiskt tillsamans med. Men även att leka och ha allmänt skojj med. Träna för glädjens skull och inte för prestationerna och måsten. Utan för att vi båda finner glädje i att träna och att synkronisera med varandra.

En häst att älska. Där varje dag är lika rolig, oavsett om det regnar på tvären och det blåser iskalla vindar så åker man till stallet med ett leende på läpparna för att man VET att ens bästa vän bara väntar på att man ska hitta på något roligt tillsamans. Jag struntar i ras, utseende och i prestationer. Jag vill ha en vän för livet, en vän som jag känner mig trygg med. Jag vill ha innerlig kärlek och förståelse mellan häst och ryttare.

När ska min Ängel dyka upp?
När var och hur, jag är så nyfiken... För jag vet ju att MIN häst finns någonstans där ute.
Jag vet att det inte är önsketänkande eller inbillning. Jag vet att min häst finns där och
väntar på att jag ska hitta honom/henne..